Den här veckan e jobbig känner ja. Ja träffar inte Danne nånting. Eftersom ja jobbar 15-23 hela veckan så blir d bara att vi sover ihop för när ja kommer hem så sover ju han. D enda ja ser av honom e på morgonen när han ska till jobbet. Han kommer in efter att ha ätit frukost å ger mej en puss=) Han e så mysig min kärlek. Imorse va d jobbigt att han åkte så ja hängde mej fast runt hans hals å krama om honom ordentligt. D e ju tur att Mini Me e hemma m sin mamma den här  veckan iaf annars skulle ja nog bli tokig.
 Hur ska d bli nästa vecka då, när Danne har semester å ja jobbar Natt? Hur klarar folk m familjer av att jobba skift utan att längta ihjäl sej? Visst man vänjer sej säkert d e säkert nyttigt att va ifrån varann oxå men d e ju så fruktansvärt jobbigt. D gör så ont i mej att veta att ja kommer få umgås m honom i helgen å sen att bara få se honom i någon timme varje dag nästa vecka. D kommer ju va lika m skruttan då m. Ja ska ge all min kärlek till dom båda. Hur mycket kärlek kan man ge egentligen? Ja menar hur mycket kärlek HAR man att ge? Ja har så många människor i min närhet som ja älskar så oerhört mycket att d e svårt att förklara, å bara vill ge ge å ge massa kärlek. Hur vet man att man räcker till? Ja vill ju finnas tillgänglig för alla vänner å familj å hjälpa till m vad d nu e, men ja kan ju inte. Som sagt, hur vet man att man räcker till å i så fall, hur gör man?